tisdag, januari 14, 2014

En trött vecka..

Ja, det tog tre sekunder från att vi kom hem tills
det såg ut såhär. Hur är det möjligt liksom?
Lördagen spenderade vi på badhuset.
Skönt med en familjeaktivitet som alla gillade!
Astrid, Alfred och Mattias roade sig med att
springa runt, runt, runt.. på söndagens promenad.
Vi kikade också på förskolans fina målningar
som sitter uppe i ur och skur.
Vi invigde våra badkritor till mannens stora glädje.
Han tyckte att det är ju svårt att förklara varför man får rita på badkaret och kaklet
när vi annars är väldigt noga med att det enda man får rita på är papper...
ja han har ju rätt så nu är jag lite rädd att Alfred kommer rita lite överallt här hemma.
En fullpackad cykel påväg hem från förskolan.
Ja, en drös med barn följde också med.
Bästa gänget efter första dagen på förskolan!
Morbror Andy kom förbi igår och mitt i kompis
kaoset fångade han upp Alfred och fick han att
skratta högt flera flera gånger.
Idag på jobbet imponerade jag av detta bygge.
Barn är fantastiska kreativa varelser!
Alfred inspekterade julgranen från utsidan.
Medan Astrid tog tillfället i akt att busa genom att ta av sig jackan.
Årets bästa brev?!
Världens mest fantastiska mamma & mormor
förgyllde vår eftermiddag och kväll.
Tänk att man kan bli så trött av vardag. Det kom lite som en chock för både mig och mannen efter lång ledighet. Jag tänker speciellt på alla barn som kastas in i ekorrhjulet igen.
Stressiga mornar efter en förtidig väckning och sedan förskola dagen lång.
Jag arbetar på en fantastisk avdelningen med en liten barngrupp och en lugn atmosfär men jag är ändå helt slut i huvudet efter att jag har jobbat till kl 15 som är min senaste dag.
Yes så "lyxigt" är det eller vad man nu ska säga.
För att spä på det ännu mer så började jag inte förrän kl nio idag. Så jag hade en lugn morgon med barnen, vi åt frukost och gjorde oss klara och tog oss till förskolan utan bråk och stress.
Ändå är jag helt slut!
Så hur är det då med alla barnen som är där långa dagar?
Det är inte konstigt att de sedan smälter ihop i en hög i föräldrarnas armar och vägrar klä på sig och bara tjuter.
De har ju gjort sitt yttersta hela dagen för att vara "duktiga" och lyssna på fröken..
Detta tar på krafterna och när sedan deras trygghet kommer är all orken slut.
För om ni frågar mig hade jag också velat lägga mig ner på golvet och skrika ibland.
Men ja, hos oss följde mormor med och hämtade och då blir allt så mycket bättre.

För att morgondagen ska bli minst lika bra som denna är det dags att sova för imorgon är det en lång, tuff dag på många sätt. ♥♥
Snälla, håll alla era tummar!

1 kommentar:

Tina sa...

Hej vännen! Håller tummarna för vad det än är som kommer hända idag. KRAM