måndag, december 16, 2013

en promenad till kondis.

När Alfred visat ögonen för doktorn var han pigg som en
mört.. storasyster däremot var trött och kall..
Mmm ta på dig overallen då min kära lilla envisa tjej tänkte jag.
Såhär kul var det när Astrid satt i vagnen och Alfred åkte
tååpatta.. hon sjöng lite och han skrattade högt.
Tänk vad lite som behövs dem emellan.
Mamma titta jag är en bonde!
Någon somnade på tre röda när vi kom ut!
Ja, fråga mig inte varför jag inte vände på denna..
Får man skylla på tröttheten?
Jag hoppas på 2014. Ett år utan sjukdomar, både virus och den där andra som tycks lurpassa hela tiden. FuckCancer säger jag och blir så trött och less men vad hjälper det egentligen? Idag fick vi äntligen droppar till Alfreds ögon så nu kanske jag kan få jobba en eller två dagar innan jul..? Inte för att jag kunde hämta dropparna eftersom min käre man hade mitt leg men iaf. Efter vårdcentralen kom mormor hit och det var alldeles alldeles underbart tyckte barnen och jag givetvis. Efter mycket kramar och mys så promenerade vi till världens bästa kondis, köpte birkabullar, kikade på tåget, samlade ekollon, och hoppade i vattenpölar. Allt detta medan lillebroren sov gott i vagnen. Nästan tre timmar sov han och vaknade två timmar innan läggdags.. mellis? Ja det sov han förbi den lilla stackarn. Tror ni han somnade vid läggningen? YES! Så nu sitter jag här och äter choklad i hopp om att piggna till så att jag kan städa undan i köket medan mannen kollar på Kunskapskanalen och ett program om Rwanda. Kikar lite slött en orkar inte med död och misär just nu. Men håll tummarna imorgon och för att vi kanske kan komma ur detta VABträsket som tycks ligga i en oändlig pöl av kvicksand..

1 kommentar:

Anonym sa...

Det handlade faktiskt inte om död och misär utan om trummor och glass... och att hitta tillbaka till glädjen och livet efter att ha upplevt något fruktansvärt... "Världen: Glass och trummor" på SVT, se den!!