tisdag, november 26, 2013

en text med ironi..

Ja tanken med mitt förra inlägg var just att ironin skulle komma igenom.
Att ni skulle förstå att det var verkligen inte en idyllisk dag även om det skedde en massa härliga saker som sig bör med två barn.
Tyvärr trillar de bra sakerna ofta bort i allt annat så jag var på gränsen till nervsammanbrott x antal gånger..
Men nu var det så att mitt i mitt skrivande tyckte min käre man att jag skulle stänga av datorn eftersom vi skulle äta middag.
Sagt och gjort jag stängde av.
MEN då försvann ju min alldeles fantastiska text.

Men jag gör ett nytt försök.
Efter att ha läst en favorits inlägg på sin blogg just om hur man kan vinkla saker så tänkte jag att ja visst tusan är det så!
Detta måste jag ge mig på!
Så här kommer min omskrivning av Jennifers text.
Även kallad Kirbymaster på instagram.

Som ni kan se på bilderna så hade vi ju en morgon med mys, 
frukost framför bolibompa och kaffe till mig medan jag jobbade lite framför datorn.

Efter en stund lekte barnen sådär fint som bara barn kan medan jag tappade upp ett bad till mina små busungar. 
Det blev bubblor och bus för de två små liven medan jag satt på toalettlocket och tittade till dem.
Efter badandet mös vi i soffan framför allas vår favorit film Hello Kitty vol 4. 
Och barnen fortsatte titta medan jag lagade lunch till oss, jag älskar verkligen att laga mat till mina små.
Det är så viktigt att de får i sig rätt och riktig mat.


Efter lunchen klädde vi på oss en massa kläder för att gå en promenad i det underbara vädret. 
Målet med promenaden var att gå till Hemköp för att köpa 1 liter standardmjölk, en citron och 200gr frysta blåbär 
så att vi sedan kunde baka dessa fantastiska blåbärsmuffins som vi längtat efter.
Vi kom iväg och solen sken, Astrid och jag småpratade hela vägen medan Alfred sov gott i sin vagn. 
Vi kikade på hästarna, såg hur många träd som stormen fält och för en gångs skull kom tåget när vi gick över bron!
Vilken lycka!

Alfred sov hela vägen och fortsatte att sova gott när vi kom in i affären. 
Det gick som vanligt snabbt och lätt att handla och vi fick med oss precis vad vi skulle ha.
Jag passade även på att köpa några julfrimärken eftersom vi alltid skickar julkort till nära och kära.

När vi sedan promenerade hem gick vi förbi bästa konditoriet och smög inom och köpte två birkabullar till barnen.
Dessa kalasade de på när vi sedan gick igenom Pålsjöskog och lyssnade på motorsågar och såg skogsmaskiner. 
Väl vid tågbron inne i skogen hörde vi lagom tills vi kom att tåget var på väg. 
Tjohoo! 
Vi stannade på bron och efter ett par minuter kom det lila lilla tåget svischades förbi.
Snabbt och lätt var vi ute ur skogen och gladde oss åt att ha sett både tåget och skogsmaskinerna.
Tänk att vi såg tåget två gånger på samma dag!

Vid stallet var där mängder av hästar precis som vanligt.
Vi räknade det till 21 stycken hästar och vi klappade några stycken på deras mjuka mular.

Tänk vilket underbart väder vi fick promenera i efter att ha varit sjuka i snart över en vecka!
Man blir verkligen lycklig av lite kylig luft och solsken som värmer.

Och vi passade på att gå förbi barnens förskola och heja på alla kompisar innan vi gick hem och 
bakade våra fantastiska blåbärs muffins a la Leila.
Precis när muffinsarna var klara kom mannen hem och lagade middag. 
Så gissa om vi fick god efterrätt idag! 
Rykande färska muffins! Mums!

Ja, så hade det kunnat se ut.. 
i en alldeles perfekt värld där alla bara är sådär lugna och glada hela tiden. 
Och ofta när man tittar på bilderna så ser det sådär idylliskt ut.
Ibland när jag tittar tillbaka på mina inlägg så minns jag bara de där alldeles underbara stunderna som fångats på bild och inte allt strul och gnäll runt omkring.
 För vem vill visa bilder på ledsna, griniga och gnälliga barn?
Eller ens skriva om det?
Jag tillhör de som faktiskt tycker att det är att kränka barnen när man skriver att man haft j%*#iga ungar etc.
För om man nu haft det vad beror det på då?
Oftast på olika omständigheter som den vuxne KANSKE inte kan råda över.. 
men tyvärr är det oftast bristen på uppmärksamhet eller bristen på aktivitet. 
Med aktivitet menar jag inte att man ska ha en massa aktiviteter och stressa runt till utan faktiskt en tur till skogen. 
Det finns inget bättre ställe än skogen att ta sina barn till! 
Där är lugnt och skönt, de kan öva sin grov och fin motorik och lära sig allt om hållbarutveckling.
Men, nog svamlat. 
Mina barn är aldrig fruktansvärda även om jag som förälder många gånger tappar tålamodet för det gör man! 
Men de är faktiskt alldeles fantastiska även om denna text är negativ.
Anledningen till att det blev som det blev beror ju på mig.
Jag borde ha fattat att man inte drar ut en fyra åring som håller på att friskna till på en promenad på nära 1,5 timme även om man har en ståplatta..
Sedan borde jag inte suttit i soffan till halv ett inatt heller.... nuff said.

 
Är det någon stackare som orkat läsa hit?
Som mot all förmodan undrar hur denna fantastiska dag faktiskt var?
Då kan jag berätta.

Eftersom Astrid fortfarande var hängig och jag trött efter att ha varit uppe för länge igår blev det frukost framför tvn. 
Även Alfred lille fick äta sin yoghurt och kika på Nicke Nyfiken och allt de nu visade.
Jag satt med jobbets hemsida och kikade på bilder som mina härliga kollegor skickade medan jag tänkte att barnen nog behövde lite mer lugn framför bolibompa.. 
läs jag behövde pausa framför datorn.
Men det tyckte inte de.. det börjades köra med Bobby Car i full rulle..
och den ena skrek högre än den andra eftersom inte båda kunde köra samma bil samtidigt..

Dags för en avledningsmanöver - ett bad behövs!
 När man varit sjuk länge och inte badat så är det ju hur kul som helst att ta ett bad! 
Tills man kommer på att man måste tvätta håret och att lillebror häller vatten på storasysters huvud. 
Sedan får denna mamman en brytning när storasystern häller vatten tillbaka på lillebroren, 
eftersom hon häller ganska mycket mer under en mycket längre tid som resulterar i att han får en stor kallsup.
Samtidigt skvätter de vatten och skum över halva badrummet och jag? 
Jag sitter på toalettlocket och försöker spela wordfeud utan att bli dränkt.

När alla äntligen var tvättade satte vi oss i soffan och jag föreslog den ena filmen efter den andra men 
givetvis skulle det kollas på Hello Kitty..... gaaahhhhh vad jag avskyr dessa filmer.
(NEJ inte jag som köpt dem!)

När jag sedan av en ren händelse kikar på klockan så är hon kvart i tolv och barnen skulle redan ha börjat äta lunch! 
Jag rusar upp ur soffan och botaniserar i kylen för att finna rester av en grillad kycking, oliver, pasta, körsbärstomater 
och rester från den indiska grytan igår som barnen helt plötsligt inte alls ville ha.
Jag gör en tallrik med pasta, grilladkyckling och pesto till Astrid. Några körsbärstomater får hon också och 
Alfred får pasta med kyckling från den indiskagrytan och körsbärstomater (som han blir röd av.. fasen!) plus oliver. 
Jag äter den indiskagrytan och lite torrt nanbröd.. ohh joy!

När alla sedan äntligen ätit klart och klockan nästan är ett är det dags att börja proceduren KLÄ PÅ SIG. 
Ja mina barn springer omkring här hemma i underkläder.
Så nu blir det ju fight om precis allt från strumpor till halskragar och mössor.. 
en får kläder på sig medan den andra tar det av sig..
Tänk er en Stefan och Krister fars liksom.
När alla har gråtit och snutit sina näsor x antal gånger står vi äntligen utanför dörren och inser hur kallt det är.
In igen efter vantar..
Äntligen  äntligen på väg och Astrid springer glatt och skuttar medan Alfred håller på att somna efter endast några minuter i vagnen. 
Åhh detta blir en underbar eftermiddag trots allt!
Astrid njuter av solen, värmen och är fascinerad av frosten som kommit.

Men efter tio minuter ute är hon kall om händerna, snorig, hostig och hon orkar inte med något alls.. 
jag lockar med att vi ju måste handla om vi ska kunna baka och får henne till att stå på ståplattan.
Jag inser att detta var en korkad ide och att vi istället skulle bakat Bamses honungsmuffins idag och låta de där 
blåbärsmuffinsarna som Astrid ville baka vänta någon dag.
Men det kanske går vägen tänker jag och försöker prata med Astrid som vi brukar när vi är ute och promenerar.
Hon gnäller och gråter efter sin pappa som är på jobbet och jag blir irriterad och gnäller tillbaka.. 

Droppen för Astrid är dock när det där tåget inte kommer. 
Aldrig kommer det där förbaskade tåget när man behöver det och aldrig har promenaden till Hemköp känts så lång. 
Astrid fryser om händerna och snorar ännu mer och jag blir surare och surare.

Väl vid hemköp sover faktiskt Alfred igenom hela shoppingen vilket aldrig hänt tidigare. 
Fantastiskt!
Vi köper det vi ska plus en massa annat som vi inte ska ha och när vi har betalat allt kommer jag på att jag behöver
julfrimärken och blir då den där jobbiga kunden som tar sååå lång tid samtidigt som Astrid står och behöver hjälp 
med sin overall som har blivit knölig och min telefon ringer..

När vi sedan äntligen går hemåt är vi alla trötta, kalla och sura.

Astrid vill inte alls baka längre och tycker att jag är dum medan jag försöker muta henne med en birka från kondiset 
som kommer längre fram för lussebullarna vi köpte på hemköp vill hon absolut inte ha nu! 
De ska ätas tillsammans med pappa ikväll till efterrätt.

Alfred skruvar på sig när hon gnäller och jag skäller. 
Alldeles alldeles underbart att gå där tillsammans arga som bin när solen skiner och de små söta tanterna man möter 
bara ler mot en. 
Jo eller hur, de skulle veta hur trött denna mamman är och vilket dålig omdöme hon har som släpar ut sin fyraåring 
på över en timmes promenad när barnet varit sjuk i en vecka.

Äntligen kommer vi till konditoriet och jag köper en kaffe. 
Yes nu kanske jag kan sluta vara sådär sur och arg.
 Naturligtvis är birkabullarna slut och Astrid får nöja sig med en tekaka.
De är vanligtvis fantastiskt goda men när man ställt in sig på en birka så är det liksom det man vill ha.
Sedan sätter hon sig på konditoriets trappa och vill äta sin bulle där medan jag inser att vi måste fortsätta gå hemåt
så att vi kommer hem idag.. innan det blir mörkt.
Fight nr 323446273 för idag och strax är vi framme vid skogen.
Jag tar en klunk av kaffet som nu borde ha svalnat så att man kan dricka utan att bränna sig på tungan.. 
TVI vad det smakade illa. Bränt och beskt.. så det åker i närmsta papperskorg. 

Jag försöker visa alla träd och skogsmaskiner och rotvältor men inget intresserar en trött och snorig liten 4åring. 
Väl över tågbron kommer inget tåg trots att vi väntar ett tag. 
Till slut måste vi gå vidare och Astrid vill då inte stå på ståplattan utan vill att jag ska bära henne.
Jag börjar bära min 15kg klump och kör vagnen och bär matkassen med andra handen.

Supermum kan ni kalla mig!

Efter att ha gått en liten stund hör vi tåget och det var ju kul. VÄLDIGT kul att HÖRA tåget. NOT.
 Jag får ont i ryggen och orkar inte bära henne utan försöker med att hon kanske kan sitta på mina axlar. 
Det funkar en liten stund sedan sitter hon och drar i min mössa varpå jag blir sur och hon blir ledsen.

Som tur är så har Alfred vaknat så yrvaken får han komma upp ur sin vagn och Astrid får bäddas ner. 
Hon gäspar stort och myser medan Alfred börjar springa åt fel håll.
Behöver jag säga att det tar en evighet att komma hem?
Trots att solen skiner är det fruktansvärt kallt om våra fingrar som bara har tunna vantar och barnen tjatar 
om att få klappa på hästarna. Men jag vågar inte chansa när man inte känner hästarna och är själv med två barn..

När vi äntligen kom till vårt bostadsområde går vi förbi barnens förskola och inser att där inte alls var många barn 
kvar eftersom klockan blivit närmre halv fyra.
 Och Astrid ville inte vinka till någon för hon var så trött.
 Men det vägdes upp av Alfred som sprang runt och sa Hejhejhej och Hejjååå till alla.
Sedan skulle han leka på lekplatsen medan Astrid sitter i vagnen och fryser och vill hem. 
Tillslut får jag bära honom eftersom det inte är kul att stå på ståplattan längre.

Väl hemma kröp vi upp i soffan och fortsätta att titta på Hello Kitty och vänta på middagen som mannen skulle 
göra när han kom från jobbet.
Inga muffins så långt ögat kunde nå.
Men imorgon är en annan dag och då, då ska vi banne mig göra muffins!

Hur såg er dag ut egentligen?

2 kommentarer:

Camilla sa...

Ja, man kan verkligen välja hur man vill vinkla bilden av sitt liv när man bloggar :) Själv föredrar jag nåt mellanting. Ingen har ju ett perfekt liv där hela familjen går runt och ler harmoniskt hela tiden.

Camilla sa...

Pst, fläskpannkaka är gott :)