lördag, november 30, 2013

en lek lördag.

Äppelskalaren är så kul att använda.
Storasyster balanserar i sina nya kläder medan vi pysslar i köket.
Mannen och svärfar bygger och bygger så vi åker..
..till kusinerna. Alfred upptäcker hur kul det är med smålego..
Vad man inte ser här är att kusinen är ledsen för att Alfred skrek åt honom.
Ja för när man tagit kusinens leksaker vill man inte dela med sig.
Åhh vad spännande med alla leksaker som jag inte sett förr.
De fina muminmuggarna är härliga att dricka kaffe ur.
Ni vet när största barnet åker på julmarknad med sin farmor och man då tänker att lilleman kommer sova i ca två timmar och då är tanken att jag ska ligga på soffan! Tror ni han sover?
Moahahaa.. klart de två hundarna väcker honom efter 20min genom att skälla som galningar.
Så när farmor kommer och hämtar oss för en lek stund hos kusinerna är vi båda på ett väldigt bra humör.  NOT!
Men lek, hembakat bröd och gott kaffe gör underverk för humöret!
Ja på mamman, för den lille räckte det med leksällskap.

en lugn lördag.

Alfred spelar bamselotto själv.. ja för vara med får man inte.
Han ska sortera bilderna på brickorna alldeles själv.
Efter två veckors sjuka så är det skönt att se att båda barnen är på benen. Dock kom jag på varför Alfred helt plötsligt fick feber. Eftersom den var helt olik Astrids så var det lättare att komma på att det just var hans vaccination förra veckan som var boven i dramat eftersom han var pigg som en mört trots 39graders feber.
Men tack vare att det inte var den andra chansade vi och åkte till Småland.
Så nu sitter jag med raggsockor medan Alfred spelar Bamselotto och Astrid myser framför Emil i Lönneberga med farfar.
Männen ska sedan ut och snickra medan vi andra åker på lite julmarknad i Bromboda bygdegård, ja sug på den. Självaste Nick Borgen har tydligen spelat där så i dessa trakter är det kanske stort?
Förhoppningsvis våldgästar vi sedan barnens kusiner och jag hoppas på gott kaffe i muminmuggar.
Ja håll koll på instagram vet ja, där är det lite mer action eftersom jag inte har laptopen med till skogen.
Hoppas att ni har en härlig helg och en lugn lördag.

torsdag, november 28, 2013

en riktig avkoppling.

Ni som har barn vet vad jag pratar om, på ett eller annat sätt.
Ni kanske minns när de var riktigt små och inte sov på något ställe förutom på er? Eller iaf sådär galet nära, nästan in under huden nära?
När Alfred efter en liten stunds sömn skrek och skrek så tog jag givetvis upp honom. 
(Ni får göra vad ni tror är bäst för era barn men för mina barn är det aldrig ett alternativ att ligga och skrika en längre stund.)
Han pekade på vår säng och vi la oss där.  Direkt skulle han ligga sådär galet nära och givetvis blev jag direkt kissnödig för att efter några minuter börja hosta som besatt.
Men han sov likt ett spädbarn igenom värsta kaoset och ligger fortfarande här i vår säng riktigt riktigt nära mig. 
Det är en sådan avkopplande känsla att få ha barnen så nära.
Jag är inte rädd att de ska sova i vår säng när de är 15 och de har sina egna sängar. 
Men just nu njuter jag av att få ha dem nära mina små skatter för en dag kommer de inte vilja kramas och pussas eller sova riktigt nära så det gäller att passa på.
Godnatt på er.

Bilden då?
Ja det är Alfred när han var liten och satt i ringsjalen.

en tusende fika senare..

Torra blommor och blad vad spännande för den numera friska storasystern.
Att riva citron till våra blåbärssmuffins var kul.
Leilas blåbärsmuffins var superlätta att göra och smakade smaskens!
Ni vet när man äntligen ska skicka barnen till förskolan och själv få gå till jobbet BÅDE herr och fru..
Ingen ska alltså vara hemma och ta VAB!
Hallelujah! Det var i princip så att jag hörde kören stå och sjunga högt ända tills vi vaknade imorse och Alfred var varm som kaminen i Småland.
COME ON ville jag skrika.
På två veckor har jag arbetat två dagar.. det säger väl allt. Vi är rätt så trötta på allt vad snor, feber, hosta och influensor heter och då har inte vintern börjat på riktigt.


Det bästa var ju sen att min härliga kollega fyllde år, 65 år till och med och presenten hade jag här hemma. Så efter lunchen var det bara att packa in Alfred i vagnen och ställa Astrid på ståplattan och promenera till jobbet.
Tanken var att Alfred skulle sova medan vi lämnade paketen och gratulerade.
Dock vaknade han efter 20 minuter när ett lock från en soptunna blåste av.
Tur då att min kära kollega bakat världens godaste kladdkaka som vi smakade på i personalrummet innan vi promenerade hem igen.
Som Astrid sa:
-"Den smakade faktiskt ännu bättre än mormors. Denna kommer på första plats faktiskt!"


Så efter kakan promenerade vi hem och åt vaniljbullar vi bakade häromdagen. Ja, jag vet kaka, bulle, glass... stackars barnmagar.
Så stäm mig.. jag är ändå på gränsen till att bli koko efter två veckors sjuka.
Och inte nog med det för efter vår mellis i soffan framför Hello Kitty filmen som nu är Alfreds favorit bakade vi Leilas blåbärsmuffins som var alldeles fantastiska.
Lätta att göra och väldigt goda.


Leila%20bakar%20b%C3%A4rmuffins

tisdag, november 26, 2013

en text med ironi..

Ja tanken med mitt förra inlägg var just att ironin skulle komma igenom.
Att ni skulle förstå att det var verkligen inte en idyllisk dag även om det skedde en massa härliga saker som sig bör med två barn.
Tyvärr trillar de bra sakerna ofta bort i allt annat så jag var på gränsen till nervsammanbrott x antal gånger..
Men nu var det så att mitt i mitt skrivande tyckte min käre man att jag skulle stänga av datorn eftersom vi skulle äta middag.
Sagt och gjort jag stängde av.
MEN då försvann ju min alldeles fantastiska text.

Men jag gör ett nytt försök.
Efter att ha läst en favorits inlägg på sin blogg just om hur man kan vinkla saker så tänkte jag att ja visst tusan är det så!
Detta måste jag ge mig på!
Så här kommer min omskrivning av Jennifers text.
Även kallad Kirbymaster på instagram.

Som ni kan se på bilderna så hade vi ju en morgon med mys, 
frukost framför bolibompa och kaffe till mig medan jag jobbade lite framför datorn.

Efter en stund lekte barnen sådär fint som bara barn kan medan jag tappade upp ett bad till mina små busungar. 
Det blev bubblor och bus för de två små liven medan jag satt på toalettlocket och tittade till dem.
Efter badandet mös vi i soffan framför allas vår favorit film Hello Kitty vol 4. 
Och barnen fortsatte titta medan jag lagade lunch till oss, jag älskar verkligen att laga mat till mina små.
Det är så viktigt att de får i sig rätt och riktig mat.


Efter lunchen klädde vi på oss en massa kläder för att gå en promenad i det underbara vädret. 
Målet med promenaden var att gå till Hemköp för att köpa 1 liter standardmjölk, en citron och 200gr frysta blåbär 
så att vi sedan kunde baka dessa fantastiska blåbärsmuffins som vi längtat efter.
Vi kom iväg och solen sken, Astrid och jag småpratade hela vägen medan Alfred sov gott i sin vagn. 
Vi kikade på hästarna, såg hur många träd som stormen fält och för en gångs skull kom tåget när vi gick över bron!
Vilken lycka!

Alfred sov hela vägen och fortsatte att sova gott när vi kom in i affären. 
Det gick som vanligt snabbt och lätt att handla och vi fick med oss precis vad vi skulle ha.
Jag passade även på att köpa några julfrimärken eftersom vi alltid skickar julkort till nära och kära.

När vi sedan promenerade hem gick vi förbi bästa konditoriet och smög inom och köpte två birkabullar till barnen.
Dessa kalasade de på när vi sedan gick igenom Pålsjöskog och lyssnade på motorsågar och såg skogsmaskiner. 
Väl vid tågbron inne i skogen hörde vi lagom tills vi kom att tåget var på väg. 
Tjohoo! 
Vi stannade på bron och efter ett par minuter kom det lila lilla tåget svischades förbi.
Snabbt och lätt var vi ute ur skogen och gladde oss åt att ha sett både tåget och skogsmaskinerna.
Tänk att vi såg tåget två gånger på samma dag!

Vid stallet var där mängder av hästar precis som vanligt.
Vi räknade det till 21 stycken hästar och vi klappade några stycken på deras mjuka mular.

Tänk vilket underbart väder vi fick promenera i efter att ha varit sjuka i snart över en vecka!
Man blir verkligen lycklig av lite kylig luft och solsken som värmer.

Och vi passade på att gå förbi barnens förskola och heja på alla kompisar innan vi gick hem och 
bakade våra fantastiska blåbärs muffins a la Leila.
Precis när muffinsarna var klara kom mannen hem och lagade middag. 
Så gissa om vi fick god efterrätt idag! 
Rykande färska muffins! Mums!

Ja, så hade det kunnat se ut.. 
i en alldeles perfekt värld där alla bara är sådär lugna och glada hela tiden. 
Och ofta när man tittar på bilderna så ser det sådär idylliskt ut.
Ibland när jag tittar tillbaka på mina inlägg så minns jag bara de där alldeles underbara stunderna som fångats på bild och inte allt strul och gnäll runt omkring.
 För vem vill visa bilder på ledsna, griniga och gnälliga barn?
Eller ens skriva om det?
Jag tillhör de som faktiskt tycker att det är att kränka barnen när man skriver att man haft j%*#iga ungar etc.
För om man nu haft det vad beror det på då?
Oftast på olika omständigheter som den vuxne KANSKE inte kan råda över.. 
men tyvärr är det oftast bristen på uppmärksamhet eller bristen på aktivitet. 
Med aktivitet menar jag inte att man ska ha en massa aktiviteter och stressa runt till utan faktiskt en tur till skogen. 
Det finns inget bättre ställe än skogen att ta sina barn till! 
Där är lugnt och skönt, de kan öva sin grov och fin motorik och lära sig allt om hållbarutveckling.
Men, nog svamlat. 
Mina barn är aldrig fruktansvärda även om jag som förälder många gånger tappar tålamodet för det gör man! 
Men de är faktiskt alldeles fantastiska även om denna text är negativ.
Anledningen till att det blev som det blev beror ju på mig.
Jag borde ha fattat att man inte drar ut en fyra åring som håller på att friskna till på en promenad på nära 1,5 timme även om man har en ståplatta..
Sedan borde jag inte suttit i soffan till halv ett inatt heller.... nuff said.

 
Är det någon stackare som orkat läsa hit?
Som mot all förmodan undrar hur denna fantastiska dag faktiskt var?
Då kan jag berätta.

Eftersom Astrid fortfarande var hängig och jag trött efter att ha varit uppe för länge igår blev det frukost framför tvn. 
Även Alfred lille fick äta sin yoghurt och kika på Nicke Nyfiken och allt de nu visade.
Jag satt med jobbets hemsida och kikade på bilder som mina härliga kollegor skickade medan jag tänkte att barnen nog behövde lite mer lugn framför bolibompa.. 
läs jag behövde pausa framför datorn.
Men det tyckte inte de.. det börjades köra med Bobby Car i full rulle..
och den ena skrek högre än den andra eftersom inte båda kunde köra samma bil samtidigt..

Dags för en avledningsmanöver - ett bad behövs!
 När man varit sjuk länge och inte badat så är det ju hur kul som helst att ta ett bad! 
Tills man kommer på att man måste tvätta håret och att lillebror häller vatten på storasysters huvud. 
Sedan får denna mamman en brytning när storasystern häller vatten tillbaka på lillebroren, 
eftersom hon häller ganska mycket mer under en mycket längre tid som resulterar i att han får en stor kallsup.
Samtidigt skvätter de vatten och skum över halva badrummet och jag? 
Jag sitter på toalettlocket och försöker spela wordfeud utan att bli dränkt.

När alla äntligen var tvättade satte vi oss i soffan och jag föreslog den ena filmen efter den andra men 
givetvis skulle det kollas på Hello Kitty..... gaaahhhhh vad jag avskyr dessa filmer.
(NEJ inte jag som köpt dem!)

När jag sedan av en ren händelse kikar på klockan så är hon kvart i tolv och barnen skulle redan ha börjat äta lunch! 
Jag rusar upp ur soffan och botaniserar i kylen för att finna rester av en grillad kycking, oliver, pasta, körsbärstomater 
och rester från den indiska grytan igår som barnen helt plötsligt inte alls ville ha.
Jag gör en tallrik med pasta, grilladkyckling och pesto till Astrid. Några körsbärstomater får hon också och 
Alfred får pasta med kyckling från den indiskagrytan och körsbärstomater (som han blir röd av.. fasen!) plus oliver. 
Jag äter den indiskagrytan och lite torrt nanbröd.. ohh joy!

När alla sedan äntligen ätit klart och klockan nästan är ett är det dags att börja proceduren KLÄ PÅ SIG. 
Ja mina barn springer omkring här hemma i underkläder.
Så nu blir det ju fight om precis allt från strumpor till halskragar och mössor.. 
en får kläder på sig medan den andra tar det av sig..
Tänk er en Stefan och Krister fars liksom.
När alla har gråtit och snutit sina näsor x antal gånger står vi äntligen utanför dörren och inser hur kallt det är.
In igen efter vantar..
Äntligen  äntligen på väg och Astrid springer glatt och skuttar medan Alfred håller på att somna efter endast några minuter i vagnen. 
Åhh detta blir en underbar eftermiddag trots allt!
Astrid njuter av solen, värmen och är fascinerad av frosten som kommit.

Men efter tio minuter ute är hon kall om händerna, snorig, hostig och hon orkar inte med något alls.. 
jag lockar med att vi ju måste handla om vi ska kunna baka och får henne till att stå på ståplattan.
Jag inser att detta var en korkad ide och att vi istället skulle bakat Bamses honungsmuffins idag och låta de där 
blåbärsmuffinsarna som Astrid ville baka vänta någon dag.
Men det kanske går vägen tänker jag och försöker prata med Astrid som vi brukar när vi är ute och promenerar.
Hon gnäller och gråter efter sin pappa som är på jobbet och jag blir irriterad och gnäller tillbaka.. 

Droppen för Astrid är dock när det där tåget inte kommer. 
Aldrig kommer det där förbaskade tåget när man behöver det och aldrig har promenaden till Hemköp känts så lång. 
Astrid fryser om händerna och snorar ännu mer och jag blir surare och surare.

Väl vid hemköp sover faktiskt Alfred igenom hela shoppingen vilket aldrig hänt tidigare. 
Fantastiskt!
Vi köper det vi ska plus en massa annat som vi inte ska ha och när vi har betalat allt kommer jag på att jag behöver
julfrimärken och blir då den där jobbiga kunden som tar sååå lång tid samtidigt som Astrid står och behöver hjälp 
med sin overall som har blivit knölig och min telefon ringer..

När vi sedan äntligen går hemåt är vi alla trötta, kalla och sura.

Astrid vill inte alls baka längre och tycker att jag är dum medan jag försöker muta henne med en birka från kondiset 
som kommer längre fram för lussebullarna vi köpte på hemköp vill hon absolut inte ha nu! 
De ska ätas tillsammans med pappa ikväll till efterrätt.

Alfred skruvar på sig när hon gnäller och jag skäller. 
Alldeles alldeles underbart att gå där tillsammans arga som bin när solen skiner och de små söta tanterna man möter 
bara ler mot en. 
Jo eller hur, de skulle veta hur trött denna mamman är och vilket dålig omdöme hon har som släpar ut sin fyraåring 
på över en timmes promenad när barnet varit sjuk i en vecka.

Äntligen kommer vi till konditoriet och jag köper en kaffe. 
Yes nu kanske jag kan sluta vara sådär sur och arg.
 Naturligtvis är birkabullarna slut och Astrid får nöja sig med en tekaka.
De är vanligtvis fantastiskt goda men när man ställt in sig på en birka så är det liksom det man vill ha.
Sedan sätter hon sig på konditoriets trappa och vill äta sin bulle där medan jag inser att vi måste fortsätta gå hemåt
så att vi kommer hem idag.. innan det blir mörkt.
Fight nr 323446273 för idag och strax är vi framme vid skogen.
Jag tar en klunk av kaffet som nu borde ha svalnat så att man kan dricka utan att bränna sig på tungan.. 
TVI vad det smakade illa. Bränt och beskt.. så det åker i närmsta papperskorg. 

Jag försöker visa alla träd och skogsmaskiner och rotvältor men inget intresserar en trött och snorig liten 4åring. 
Väl över tågbron kommer inget tåg trots att vi väntar ett tag. 
Till slut måste vi gå vidare och Astrid vill då inte stå på ståplattan utan vill att jag ska bära henne.
Jag börjar bära min 15kg klump och kör vagnen och bär matkassen med andra handen.

Supermum kan ni kalla mig!

Efter att ha gått en liten stund hör vi tåget och det var ju kul. VÄLDIGT kul att HÖRA tåget. NOT.
 Jag får ont i ryggen och orkar inte bära henne utan försöker med att hon kanske kan sitta på mina axlar. 
Det funkar en liten stund sedan sitter hon och drar i min mössa varpå jag blir sur och hon blir ledsen.

Som tur är så har Alfred vaknat så yrvaken får han komma upp ur sin vagn och Astrid får bäddas ner. 
Hon gäspar stort och myser medan Alfred börjar springa åt fel håll.
Behöver jag säga att det tar en evighet att komma hem?
Trots att solen skiner är det fruktansvärt kallt om våra fingrar som bara har tunna vantar och barnen tjatar 
om att få klappa på hästarna. Men jag vågar inte chansa när man inte känner hästarna och är själv med två barn..

När vi äntligen kom till vårt bostadsområde går vi förbi barnens förskola och inser att där inte alls var många barn 
kvar eftersom klockan blivit närmre halv fyra.
 Och Astrid ville inte vinka till någon för hon var så trött.
 Men det vägdes upp av Alfred som sprang runt och sa Hejhejhej och Hejjååå till alla.
Sedan skulle han leka på lekplatsen medan Astrid sitter i vagnen och fryser och vill hem. 
Tillslut får jag bära honom eftersom det inte är kul att stå på ståplattan längre.

Väl hemma kröp vi upp i soffan och fortsätta att titta på Hello Kitty och vänta på middagen som mannen skulle 
göra när han kom från jobbet.
Inga muffins så långt ögat kunde nå.
Men imorgon är en annan dag och då, då ska vi banne mig göra muffins!

Hur såg er dag ut egentligen?

en idyllisk eftermiddag?

Alfred skrattar gott när han ser bilder på sig själv och Astrid.
Äntligen ute efter årets strider..
först om vantar, knöliga strumpbyxor och
halskragens vara eller inte vara osv osv.
Tur att det fanns mängder av vackra löv med frost
som gjorde att allt gnäll glömdes bort.
Att promenera på dessa gator där det är en sådan skillnad på
husen är något av det bästa jag vet.
Alla hade vantar på fy sören vad kallt det var.
Men härligt också. Frisk och klar luft efter vad som
känts som evigheter inne med barn och snor.
Bästa Börjes på hörnan. Visst, birkabullarna var slut men deras tekakor går inte av för hackor!
Springa och testa gå på is eftersom det var helt nytt för
Alfred för förra årets snö minns han nog inte ihåg.
När storasyster behöver vila benen var det lyxigt att få stå
på ståplattan en stund.
Vi räknade det till 21 hästar varav majoriteten hade täcke. Det var inte illa som Astrid sa.
Hur var det nu egentligen? Idylliskt och alldeles alldeles underbart?! Läs min text i nästa inlägg. ♥

en blick av de dagar som passerat.

Lite julfeeling började infinna sig i söndags trots bristen på julskyltning pga feber.
Istället gick vi en promenad i skogen med mormor medan
Astrid var på sjukhuset med mannen.
Inte klokt vad stormen ställde till med.
Rotvältor som lockar till lek. MEN ni vet att det är livsfarligt
hoppas jag!? Så låt ALDRIG barnen leka nära dem.
Vi hade take away kaffe med men satte inte oss på denna bänken direkt..
Alfreds nya favorit hangout..
Ja min lilla filur som hade värsta goa frillan igår när han vaknade.
Astrid då?
Ja hon dolde sin frisyr med sin prinsesshatt som hon kallar den.
Mormor kom förbi igår också och spelade lite Lotto med barnen, byggde tågbana och hann få en kopp julkaffe.
Och idag tisdag sitter vi här.
Jag pillar på hemsidan till jobbet medan barnen tittar på bolibompa.
Ni vet ibland händer det något som man fasat för, som man varit rädd för innerst inne i snart tio års tid och det är konstigt att dessa saker ska till för att man ska stanna upp och faktiskt ta en promenad med någon som bort tio minuter bort istället för att ta den själv.. Knäppt men sant. Ska se om vi kan ta oss ut på en promenad för nu när feberyran försvunnit behöver Astrid verkligen komma ut och få frisk luft. Alfred har varit ute några gånger eftersom han varit frisk och pigg som en mört.

fredag, november 22, 2013

en febrig dag med lite julfeeling.

Mums med kall smoothie i soffan.
Sedan orkar man lägga lite pärlplatta.
Lillebror också naturligtvis.
Sedan kom mormor & morfar förbi.
Det är lyxigt med helt egen uppmärksamhet.
Här spelar Alfred och morfar Pinguspelet.
Julen hade de med sig, denna vackra skål med hyacinter som lyfte humöret.
Medan vi dukade fram middag så var någon snabb med
att äta upp de mesta av alla oliver..
..medan storasyster sov i soffan med 40.0 grader i feber.

en annan dag.

Ibland så känner man sig som dessa skal..
Skira och ömtåliga.
Att vakna upp till vad som känns som ett parallellt universum. 
Allt är konstigt, upp och ner och så är Astrids feber närmre fyrtio direkt på morgonen.
Giv mig lite styrka.. snälla.

tisdag, november 19, 2013

En förmiddag med AffePaffe.

Vi satt och spanade på bussen.
Sitta kvar i varma åkpåsen i vagnen ville han inte utan han ville sitta på bänken bredvid mig.

Där var mycket spännande att kika på hos tandläkaren.
Mycket folk som gick i trappan upp och ner.
Efter tandläkaren var han rätt så trött min lille goding..
Nu var åkpåsen inte så dum alls.
..men när vi kikade på liften som hängde upp
julpynt kvicknade han till igen. Spännande!
Men OJ vad mycket bilar, människor och bussar.
Det var svårt att koncentrera sig på att äta bananen när det fanns så mycket annat att kika på.

Efter inte mindre än två bananer ville han ha lite
mooooti, men efter några klunkar var han mätt.
Min kaffe fick vänta tills han hade druckit klart.
För detta med sugrör kan ibland sluta hur som helst.
Btw, lattehållare!? Vem behöver en sån egentligen?

Idag var det mysigt att få tillbringa förmiddagen med Alfred.
Även om det var något så trist som tandläkarbesök och 18månaders kontroll trots att han nu är 21månader så var det verkligen härligt.
Att åka bussen och prata med honom i lugn och ro.. låta han promenera i sitt tempo, få plinga på bussen och trycka på hissknapparna alldeles själv, ja det var inte dumt alls.
Älskade lilla du, 11.3 kg och 84 cm var inte illa. ♡
Sedan kunde du bygga torn med fyra klossar, rita dina cirklar och även säga en massa ord.
Men när du fick sprutan i benet så var det slut på orden och det glada humöret och det kan jag förstå.

söndag, november 17, 2013

en tripp till Ullared..

När man kör precis bredvid havet känns det härligt.
Känslan av frihet förstärktes av alla kitesurfare vi såg.
Om du kikar noga ser du också dem då?!
Yes, då var det dags..

Japp, lyxigt värre..
Njaa snarare hemtrevligt.
Dag två önskade vi att vi bara blev klara..
Ullareds wall of fame..
Yes en del fynd blev det och tights till lillebror, någon tunika till storasyster och..
lite julklappar. Men inget som inte fanns med på vår lista! Detta dock tack vare min man.
Ja en hel helg i Ullared varit inte riktigt vad vi räknat med först men när den där handledarutbildningen dök upp fick vi ändra planerna.  För jag måste ju ta det där körkortet. . så det var utbildning och komma sent till Ullared eller inget Ullared alls. Sedan kom vi ju på att de har byggt hotell där!
Yes där kan vi bo tänkte vi naivt innan vi insåg att halva Sverige redan bokat ungefär varenda rum, B&B, motell mm sedan veckor tillbaka.
Men tillslut hittade vi boende på Alkoven Logi.  De har verkligen försökt fixa denna gamla skola och ägaren var så otroligt trevlig, frukosten absolut godkänd MEN jag måste få ha en toalett på rummet så är det bara!
Så det blir nog inget mer besök där..
Harrys i Ullared däremot, wow med stort W! Harrys här i stan är på gränsen till underkänd så jag hade iof inte några förväntningar.
Vi blev väldigt imponerande och mätta.
Tack för denna helgen Ullared, ses igen nästa år.