tisdag, november 27, 2012

en pärs.

Äntligen är han sig själv igen! Glad, nyfiken, busig och gosig. Nästan så att jag glömt bort de sidorna.
Älskade barn!
Det värsta är faktiskt dessa bebis åren, även om de är helt underbara med naturligtvis. Men denna ständiga oro om mat, sömn och välbefinnande.. speciellt när de inte kan berätta vad som är fel!
Mina nerver fixar inte den konstanta ångest, ibland på kvällarna sitter jag där med min hjärtklappning och väntar på nattens uppvaknande. Så himla dumt!
Men ja, avslappning önskas!

2 kommentarer:

Karin sa...

Hurra!

Spanienfrugan sa...

Skönt att höra att han är tillbaka!
Ja, det är påfrestande att inte veta hur dagen/natten kommer bli och hur de kommer att må. Men man får köra på och hoppas på det bästa :)